onsdag 1 december 2010

Oxkinden ja...

...den höll jag nästan på att glömma. Vilken höjdare det är. Efter att köttbitarna parerats och brynts i smör fick de sakta bräseras i rödvin med rotfrukter, lök, vitlök och annat gott. Sammanlagt kokade kindbitarna i 4 timmar och när det var dags att servera kunde jag skurit dem med en smörkniv, så möra och fina var de. Lagom stora bitar som lades på tallriken tillsammans med den mustiga och väldigt smakrika skyn och till det en mandelpotatispuré. Till detta drack vi en djävulsk Amarone vars tyngd ackompanjerade och höjde måltiden. Har ni inte ätit oxkind så snabba er på för ni har missat mycket...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar